Intervju med författaren Anna Veeder

Anna Veeder
Anna Veeder

Anna Veeders fenomenala berättelse Blå strimmor släpptes som inbunden bok och ljudbok 1 september 2017.

Anna (f. 1967 i Uppsala) har studerat judaistik, historia och arabiska på Freie Universitet i Berlin och på Hebreiska Universitetet i Jerusalem. Sedan 1992 är Anna bosatt i Israel.

Idag bor hon i en religiös jordbruksby (moshav) i Yizreel-dalen i norra Israel. Hon jobbar främst som turistguide med fokus på religion, arkeologi och historia samt skriver regelbundet frilansartiklar för kulturmagasinet Judisk Krönika.

Vi ville såklart veta mer om Anna och bad henne om en liten intervju.

1. Berätta lite om dig själv. Hur kommer det sig att du hamnat i Israel?
Jag kom till Jerusalem i början av 90-talet för att läsa på Hebreiska Universitetet. Avsikten var att läsa judisk historia och filosofi ett år för att sedan återvända till Berlin, där jag var inskriven på ett masterprogram i judaistik. Men efter det året så hoppade jag av studierna och stannade i Israel istället, konverterade till judendomen och blev kvar. Det var inte ett smart karriärdrag… men Israel var och är ett väldigt spännande land att leva i, även om det är tärande ibland.

2. Vad handlar din bok “Blå strimmor” om?
Boken är en personlig berättelse om hur jag blev sjuk i lymfcancer när jag var gravid med mitt andra barn. Istället för att gå fram och tillbaka i vardagsrummet på nätterna och sjunga för en liten bäbis låg jag inspärrad bakom galler i isolering för att skydda mitt försvagade immunsystem från infektioner. Det var en genomgräslig upplevelse. Boken handlar om hur jag – med enormt mycket stöd och hjälp av andra – lyckades ta mig igenom den här perioden. ”Blå strimmor” är hoppet, det nya liv som signalerar att mardrömmen är över.

3. Vad vill du förmedla med din historia?
När jag började skriva så hade jag inga tankar på det alls – jag skrev för min egen skull, som terapi, för att kunna lägga den här delvis mycket jobbiga perioden bakom mig och gå vidare. Sedan kändes det också viktigt att mina barn skulle kunna läsa berättelsen när de blev äldre för att förstå vad som hände mig och vår familj under deras tidiga barndom. Någonstans i bakhuvudet tänkte jag nog också på andra i samma situation, att kanske kunna ge en glimt av hopp till någon när hen mest behöver det. Jag skrev den bok jag själv hade velat läsa i sjukhussängen 🙂 Och så ville jag förmedla en bild av det Israel jag lever i, ett grodperspektiv som jag tror skiljer sig väldigt mycket från det intryck man får genom nyhetsrapporteringen.

4. Vilka hoppas du kommer läsa boken?
Andra som gått igenom svårigheter och kommit ut på andra sidan. Jag är säkert inte ensam om den här upplevelsen. Men eftersom jag skrev boken när jag hade små barn så vore det väldigt roligt om småbarnsmammor läser den. Och mammor till småbarnsmammor – min mamma fyllde en enormt viktig funktion under den här tiden. Kanske andra mormödrar kan känna igen sig i henne?

5. Vad/vilka har inspirerat dig att skriva?
Att läsa har alltid varit viktigt för mig. Men jag tror att inspirationen att skriva något själv faktiskt främst kom från kvinnliga författare som Maryan Keyes – lättlästa böcker om unga kvinnors vardagsliv, kärleksbekymmer och familjerelationer, med en rejäl dos självironi och humor. Väldigt nära den verklighet vi själva lever i. När jag läste hennes böcker tänkte jag att jo, jag får också skriva om mitt liv, på mitt sätt.

6. Har du någon favoritförfattare/favoritbok?
Om ”favoritförfattare” får betyda författaren till de böcker jag faktiskt läser, och läser om och om igen, så är det utan tvivel John le Carré. Hans spionhistorier från kalla kriget är både suveränt spännande och enormt välskrivna, med ett rikt persongalleri och en väl utarbetad intrig med många oväntade vändningar. Tyckte också väldigt mycket om Rosens namn av Umberto Eco, och Kapten Corellis Mandolin av Louis de Bernieres. Och inte att förglömma: En oväntad semester av Maryan Keyes.

7. Kan vi hoppas på fler böcker från dig i framtiden?
Inte en sådan här bok till hoppas jag… jag är helt färdig med både barn och sjukhusvistelser. Men jag är faktiskt mitt uppe i ett nytt, helt annorlunda bokprojekt: en historia i den religiösa sionismens fotspår. Tråden löper från Vilna i Litauen till Jaffa och Jerusalem och till den lilla by där jag bor i norra Israel, Sde Yaakov, som uppkallades efter den religiösa sionismens grundare, rabbin Jakob Reines. Jag är inte alls säker på att någon kommer att vilja läsa den, men jag skriver ändå. För att det är så roligt. Jag tror att det är den enda riktigt bra anledningen till att skriva någonting överhuvudtaget.

 

Blå strimmor - Anna Veeder

Kommentera